Det var natten före jul i en liten, varm stad,
där snön föll så stilla och skänkte oss glad.

På värdshuset sjöd det av skratt och av ljud,
en väntan på julens förtrollande bud.

Byborna samlades, stop i sin hand,
och delade skratt i ett muntert förband.

Gamle Bart, bryggmästarn, med glimt i sin blick,
hade bryggt en särskild porter i vinterns strama skick.

Men plötsligt där ute hördes ett brak,
och gästerna undrade: vad var för sak?

Ute i snön stod en släde i nöd,
med resande fast strax utanför stadens glöd.

Kusken var gladlynt, med vitt i sitt drag,
men trött och bekymrad, med tårar i lag.

Hans renar var slitna, helt utan kraft,
och utan dem sviktade julens saft.

Gamle Bart log stilla, han visste sitt besked,
och skyndade ner i källarn, beslutsam i sitt led.

Hans julporter mörk, både fyllig och söt,
bar värmande magi, för hovar så tröt.

Han serverade renarna varsamt i skål,
och gnistor av liv fann genast sitt mål.

Med nyfunnen styrka kom de upp på ben,
beredda att fortsätta färden sen.

Byfolket jublade, sinnena steg,
när släden lyfte högt upp mot himlens väg.

Kusken han ropade: “Ni räddade min dag!
Er julporter visade vägen, slag för slag!”

Och än i dag, i den staden så kär,
bryggs denna porter när julen är här.

För alla visste i hjärtat, när släden drog bort,
att julen blev räddad av porter – ett mästerverk stort i sin sort.

––––––––––––––

Tack för att du läste.
Vi önskar dig en riktig fin jul.

'Twas the night before Christmas, in a small cozy town,
Where the snow gently fell, not a soul wore a frown.

The tavern was lively, with cheer in the air,
In hopes that the season’s joy would soon be there.

The villagers gathered, with mugs in their hands,
Sharing stories and laughter, in small merry bands.

Old Bart the brewmaster, with a twinkle in his eye,
Had brewed a special porter, under the winter sky.

When outside the tavern, there arose such a clatter,
The patrons looked up to see what was the matter.

Out in the snow, a sleigh had broken down,
Stranding travelers, just outside of the town.

The driver, a jovial man with a white flowing beard,
Looked worried and tired, his eyes slightly teared.

His reindeer, all weary, their energy spent,
Without their strength, Christmas seemed to be bent.

Old Bart, with a smile, knew just what to do,
He rushed to his cellar, his plan to pursue.

His special Christmas porter, rich, dark, and sweet,
Was just the right magic for tired reindeer feet.

He served it in bowls, to the reindeer with care,
Their eyes lit with joy, a miraculous flare.

With newfound strength, they rose to their feet,
Ready to carry on with their festive feat.

The townsfolk cheered, their spirits lifted high,
As the sleigh took off, soaring into the sky.

The driver called out, “Thanks for saving the day!
Your Christmas Porter has shown me the way!”

And so, every year, in that small town so dear,
They brew the special porter, spreading holiday cheer.

For they knew in their hearts, as they watched the sleigh depart,
That Christmas was saved by their porter, a true work of art.

––––––––––––––

Thank you for reading.
We wish you a lovely Christmas.